Fukt och mögel

Hälsorisker förknippade med fukt och mögel inomhus är vanligt förekommande. Fukt och mögel är beroende av varandra så till vida att överskott av fukt ger livsförutsättningar för mögel, men främjar även annan biologisk tillväxt, (bakterier, kvalster m fl.). Fysiskt och kemiskt orsakar de byggnadsstrukturens sönderfall med emissioner av farliga kemiska ämnen och gaser, ofta i samband med förhöjda temperaturer och tryckskillnader. Fukt i byggnader kan orsakas av läckande rör, fukt som stiger från källare, grund eller bottenplan, regn som sipprar in från ett skadat tak eller omkring fönsterramar, vattenhantering  inomhus (matlagning, tvätthygien m m) och/eller kondens som bildas vid temperaturskillnader, t ex i byggnadsstrukturen där kyla möter värme. Under perioder då det kan uppstå hög relativ luftfuktighet både inomhus och utomhus kan den  höga luftfuktigheten bidra till gynnsamma förutsättningar för tillväxt av mikroorganismer, svamp, mögel, bakterier, kvalster etc. En annan viktig faktor som bidrar till exponering för skadliga föroreningar inomhus är ventilationens påverkan på luftutbyten/fukthalter inomhus.

Risker med exponering för mögel och andra fuktrelaterade mikrober ökar enligt kliniska studier och ingår i WHOs riktlinjer för luftkvalitet inomhus (dampness and mold). Riskerna är störst i bostäder, daghem, pensionärsboende och annat särskilt boende, där populationen är speciellt sårbar p g a hälsotillstånd eller ålder. Mikrobiella föroreningar innebär att 100-tals bakterier och svampar växer till inomhus om tillräcklig fukt är tillgänglig. Dessa associeras kliniskt med luftvägssymptom, allergier, astma och immunologiska reaktioner. Samtidigt kan man konstatera att de flesta individuella mikrobiella arter som orsakar hälsoproblem inte kan identifieras, eftersom man samtidigt utsätts för påverkan från flera olika agenter, utom för vissa vanliga allergier, såsom från huskvalster och husdjur.

Hälsoriskerna med biologiska föroreningar av inomhusluften kan bedömas genom att använda fukt som en riskindikator. Tillväxt av biologiska föroreningar orsakas i regel av fuktöverskott, vilket i sin tur medför att  mikrober som mögel, svamp och bakterier emitterar sporer, celler och VOCs i inomhusluften. Fukt initierar flera kemiska och biologiska sönderfall av olika material, vilka också förorenar inomhusluften.

Hur ska man då bekämpa luftföroreningar som uppstår p g a fuktproblem?

Först och främst måste förutsättningarna, d v s källan till fuktproblem åtgärdas. På lång sikt är det vatten/fukt som är huvudproblemet. Flera olika metoder tillämpas, från att ta bort och byta ut allt förorenat material, (Då försvinner också lukterna snabbast) till att bara rengöra och ta bort synlig mögel och behålla oskadat material. Tar man bort fuktproblemet, tar man i regel indirekt också bort de flesta föroreningarna på sikt, d v s livsförutsättningarna för tillväxt av mikrober och emissioner från material och byggnadsstrukturen. Kommer fukten utifrån i form av hög RH måste reglering ske genom andra tekniker så RH inte stiger inomhus, typ ökad luftväxling, avfuktning, differenstryck och filtrering av luften. Då svamp och mögel och även vissa bakterier kan avge sporer till luften (ofta som en försvarsmekanism) måste luften filtreras för att hålla halterna inomhus på en normal nivå

Vanliga åtgärder mot fuktproblem och tillväxt av mikrober:

1. Sök och eliminera källan till problemet! Det kan vara vattenintrång utifrån, läckage från vattenledningar inomhus, från tak, för hög RH skapad genom vattenhantering inomhus, typ dusch, tvätt matlagning etc.
2. Avfukta och torka ut omedelbart!
3. Rengör från mögel, ta bort skadat material, reparera, avgränsa och stryp tillförsel av fukt.
4. Håll fukten borta. Håll relativ fukthalt (RH) i luften lågt med hjälp av avfuktare. Håll helst RH mellan 30 och 50 % året runt. Kvalster kan finnas kvar vid ganska låg RH. Använd helst termostatstyrd avfuktare. 
5. Sanera från kvarstående odörer/lukter med hjälp av ozonering som tar ytliga luktmolekyler. Vistas inte i lokaler där ozonering pågår (mycket giftigt för luftrören). Ett annat sätt är att öka luftväxlingen alternativt styra luftmolekylerna från vistelseområden med differenstryck inom fastigheten för att begränsa lukter som kan finnas kvar lång tid. Även luftrenare med HEPA/ kolfilter kan rena luften från luktmolekyler.

Lite om lukt och odör

1. Många förknippar lukt och odör inomhus med svamp och mögellukt, eller kanske källarlukt. Utsätts man ständigt för dessa lukter, eller blir successivt van blir man mindre känslig för dem. Den första misstanken om odörproblem kanske kommer från någon besökare som genast känner lukt som den boende inte reagerar på. 
2. För närvarande finns det varken i nutid eller i förutserbar framtid någon annan metod än luktsinnet hos människan att mäta odörer. Det finns dock instrument som kan mäta vissa kemikalier vid extremt låga koncentrationer (t ex metanol), d v s under människans detektionsnivå (vi säger då under tröskelvärdet).
3. Det har därför utvecklats olika metoder som bygger på att man med tränade paneler (d v s en grupp människor med väl utvecklat luktsinne) får bestämma vissa tröskelvärden för olika substanser. Tröskelvärde är den minsta koncentration av en substans som alla panelmedlemmar har en respons på och som fortsättningsvis upplevdes även vid högre koncentrationer. Det finns därför 100-tals substanser som har odörtröskelbestämningar, d v s minsta koncentration av substansen som kan uppfattas av en tränad panel. Problemet är kanske främst hur odörer ska beskrivas subjektivt. Många har samma eller lika beskrivningar och många finns i olika sammanhang och blandade med andra odörer, vilket gör det svårt att använda rent praktiskt. Dessutom utöver tröskelvärde för en substans ska panelen bestämma 3 sensoriska attribut och 2 psykologiska parametrar: Förändringen i odörstyrka med koncentrationen, den kvalitativa karaktären på odören, typ och nivå på interaktionen med andra odoranter samt de 2 psykologiska, positiv eller negativ reaktion (gillar eller gillar inte) samt vad är ovanligt. Man accepterar lättare det som är frekvent accepterat (vare sig det är bra eller dåligt).